Prima vara är vad jag kallar en kväll i glada vänners lag. Medeltidsvarning på sättet att uttrycka sig där jo jag vet, men deal with it för jag diggar medeltiden. I alla fall - kvällen: vin, vänner, bra film i bakgrunden och spel i ordets ursprungliga mening. Detta sätt ur en nittiotalists ögon såklart, med andra ord menat brädspel.

En bild ur det sena skeendet ironiskt nog först, tomma glas osv

Två väldigt vackra pojkar i sitt ässe.

Otroligt avancerade saker det här med brädspel enligt digitalspelens generation... 91 i och för sig, men mycket händer på kort tid i denna IT-ålder, eller så var det bara jag som hela tiden låg lite efter med mitt svälta räv?

Så börjar ännu en period inlåst med en hemtenta från Dramatiken, men en spännande sådan och vilken dag dessutom att få den på - i ett vitt Göteborg, eller nja så nära Göteborg kommer att vara vitt i alla fall, men försöka duger. Dock ska man ju inte prata för mycket vradagsmat vilket tentorna har kommit att bli till viss del och don't even get me started med orinaliteten i att skiva om den första snön - men nämnas kan den gott och det är nu gjort.

Nej vad jag vill klaga på denna sena eftermiddag är min hals och mig själv i allmänhet. Under gårdagen, efter en flaska vin av knappt godkänt slag fick jag för mig att det är ju visst inte så kallt ute ikväll. Åh vad härligt med en mild afton. Då kan jag promenera till Centralen jag har ju så gott om tid. Klockan lår runt midnatt och vi snackar minusgrader gissar jag med tanke på snön som började falla inte långt senare. Och idag vaknar jag med ett stuphuvud jag inte minns från igår. Inte trevligt alls, otrevligt rent utsagt. Skolan klarar man ju ändå, men jag fick ställa in löpar-repetitionen och ligger hemma insvept i allt från himmel och jord inom räckhåll från min säng.

Men nej nu blev det vardagsmat i alla fall, ursäkta mig så hiskeligt eller hur det nu stavas. En orginell tanke kommer säkert lastad om inte allt för lång tid.

Kanske med den i så fall väldigt passande underrubriken "sedan tog batteriet slut". Vad vet jag? Inte mycket tydligen som inte laddar kameran ordentligt inför årets kväll i fototillfälle. Tösens kamera var desto duktigare och kanske kan jag truga på att få lägga upp lite av hennes bilder. men lova ska man ju inte göra. Nej! Det har vi ju sett hur det går...

Den vackra fröken vars kamera användes avbildas här under med mitt relativt nya stjärnfilter på, en vacker detalj är det inte så säg.

Puss på henne, ja och på alla er andra också för den delen. Här lever vi inte med några hämningar inte. Nej!

Man säger att en bild säger mer än tusen ord, eller varför generalisera för vad vet jag om gemene man, men under min tid här på jorden så har jag hört det några gånger i min omgivning... tre tror jag, give or take två kanske. Hur som haver så behöver jag spara in på de där tusen orden för att mina inlägg inte ska bli nya berlinmurar... eller kanske snarare kinesiska murar (kan man säga det i plural?) av text. Vad jag försöker säga tror jag är att DET ÄR TRIST ATT BLOGGA UTAN BILDER!

...men jag ska försöka avhjälpa det här problemet under morgondagen genom att tömma ut Halloween i datorn och syssla lite med dem. Vi håller tummarna tycker jag.

feat. David "the player" and Emil "the sleepwalker"

För nationell vill man ju vara. Konkret tänker jag "and so it begins" med lite Gandalf i rösten, eller nåt. Och det är även vad jag suttit och sagt till mig själv gång på gång nu under dagen.

Tentaskrivandet är vad som börjar. jag har låst och bommat för överallt och sitter i min ensamhet och funderar över antikens syn på det kvinnliga. Det tar på krafterna kan jag säga. Och nu ska jag iväg på ett möte jag egentligen inte hinner, men jag läser väll lite pjäs på bussen in mot stan och får därigenom lite gjort. Ett till manus ska jag också läsa, och spela. Snart. Hjälp. Hjälp! Vad vill jag? Vad ska jag? Nog är de inte samma svar på dem i alla fall.