Tankar tillbaka på dagarna i Öst. Var det höst redan då? Inte konstigt att det är jul snart och innan man vet ordet avtså ligger jag i skuggan på en strand och läser en illa tilltygad pocketbok igen.

När är världen som vackrast om inte nu? hur kan någon påstå att världen är fulländad under sommar. Det är ju bara grunden som målats då, men hur många lager och nyanser fyller inte hösten innan konstnären kömmer duken och börjar om från en vit bas... var det en fråga som borde följas av ett frågetecken? Det var det i alla fall. Utropstecken.

Efter en promenad i den nyupptäckta hösten. Jag med mitt nya stjärnfilter och tösen min med hela sin armförlägning.

Fina grejer om jag får säga det själv. Jag gillar mitt nya filter.

Min upptagna natur har varit ett faktum den senaste månaden och gestaltats därefter. Bloggskrivandet lyser med sin frånvaro, men likaså gör läsare så ingen större skada.Snart ska jag nog offentliggöra min nya blogg, likt då man drar av plastfilmen från mobilen långt efter att man köpt den, den får ju inte repas för fort.

Ett underbart år som dramatikstudent har tagit sin början, men just nu kombineras det med heltidsarbete september ut. Allt annat än önskvärt, men nödvändigt. Pengar behövs ju allt oftare nu för tiden har jag märkt. Det kanske ska läggas till att min utbildning även den är på helfart.

Men klaga ska man inte göra, nej.

Tvärt om - utan mina timmar läsandes dramatik skulle jag aldrig stå ut med timmarna på jobbet, en barskrapad skobutik i utförsäljningens slutfas som luktar så mycket lik att bara gamar dras dit. Här står jag faktiskt i skrivandets stund. Gamar mår bäst när de får tugga sina inälvor ostört har jag märkt. Jag hoppas dock på att återkomma under kvällningen med lite nya bilder från igår.

The Baseballs på Liseberg. Första gången under i alla fall min livstid som tyska rockabillyraggare äger stora scenen i centrala Göteborgs nöjesplats nummer ett.

Det var underbart, enastående, urhärligt och supersoft. Jag ångrar så att jag inte drog på mig skinnjackan innan jag åkte iväg.

Bilderna låter jag än en gång tala för sig själv, vilket de gör

- mer än tillräckligt och i överflöd.

Var du inte där? Synd! Och då menar jag inte "tråkigt för dig" utan bokstavligt talat "synd", näst intill dödssynd. Over and out.